Walker Trubbel i Paris

Spänningsroman i internationell miljö med storpolitiska konflikter
1. Auflage 2021
ISBN: 978-91-8007-348-6
Verlag: BoD - Books on Demand
Format: EPUB
Kopierschutz: 6 - ePub Watermark

E-Book, Swedish, Band 1, 284 Seiten

Reihe: Trubbel-serien

Vår huvudperson Gabriel ska på uppdrag av sitt företag köpa en kontorsfastighet i Paris. Ett enkelt och trevligt uppdrag anser han och tar med sig sin 7-årige son på resan. Men så sker det som inte får ske och Gabriel befinner sig plötsligt i ett inferno - jagad av fransk polis, Nazister och Jihadister.

Kim Walker är en författare som endast skriver sådant han själv vill läsa och han gillar spännande böcker med delvis komplicerade intriger där oväntade saker kan hända.

Autoren/Hrsg.

Walker, Kim

Leseproben

Kapitel 3
Stockholm Tisdag 20 april – Uppdraget
Gabriel hade efter drygt ett år äntligen fått hyra en parkeringsplats i närheten av hemmet på Nybrogatan närmare bestämt. Det var svårare att få tag på en parkeringsplats än att hitta ett andrahandskontrakt på Östermalm upplevde han. Den kostade drygt sextusen i månaden men med tanke på hur alerta P-lisorna och P-nissarna var kändes det snarare som en investering. Han lät bilen stå denna morgon och promenerade till kontoret på Stureplan en promenad på ungefär en kvart. Det var mycket folk i rörelse och mycket trafik på vägarna denna aprilmorgon. Humlegården vars grönska började ta form i vårsolen var tom sånär som på de hundägare som var ute med sina husdjur för en morgontoalett. Tack gode gud för dessa hundpåsar som alla använde nu för tiden, annars vore hela Humlegården en ganska vidrig plats tänkte han i det att han passerade en busshållplats där folk vällde ut på väg mot sina sysslor. Väl framme vid Stureplan och den berömda svampen som fungerat som mötesställe i över 60 år nu korsade han Birger Jarlsgatan och kodade in sig till trapphuset som ledde till hans kontor på andra våningen precis ovanför Ålandsbanken. Pritcher & Son stod det på den lite pråliga mässingsskylten utanför kontoret. Varken Pritcher eller son existerade såvitt han visste. Enligt det han hade hört så var det en skotte som startat firman en gång i tiden i Edinburgh som hette McStire eller något liknande. Namnet hittades på därför att det lät betydligt bättre. Numer var firman en global byrå som hanterade såväl fastigheter som sjöfart över hela världen med ett hundratal kontor. Interna rykten menade att firman även var inblandad i rymdfartsindustrin, på vilket sätt var oklart. Hur många anställda de hade visste ingen, men officiellt uppgavs siffran 10.000 anställda något som troligtvis bara var ett skyltvärde. Han såg att merparten av skrivborden i det öppna kontorslandskapet var upptagna av män och kvinnor av olika slag, de flesta var dock under trettio, exakt vad de sysslade med visste inte Gabriel och det var stor omsättning på dem. Han passerade och återgäldade några nickningar som levererades som morgonhälsningar. I den inre delen av kontoret hade alla sina egna kontor och i hans fall var det med en utsikt över Stureplan. Emma var deras gemensamma sekreterare som satt utanför kontoren i en liten hästskoformad anordning. Hon hade kontroll på allt som skedde där. För dagen var hon iklädd en vinfärgad klänning och hade det blonda håret uppsatt i någon slags bulle med utstickande svarta chopsticks. ”God morgon Gabriel” kvittrade Emma samtidigt som hon rättade till blommorna i vasen på hennes disk. Det var alltid en ny bukett varje dag och Gabriel undrade om hon hade någon slags abonnemang eller om hon själv handlade en bukett varje morgon. ”God morgon Emma” svarade han ”Något nytt?” svaret brukade vara nej men idag var det annorlunda. ”Ja, William vill att ni ska ha ett möte klockan nio” Han tittade på sin Gaultierklocka och konstaterade att hon var 8:48. ”Gott om tid alltså” möten med Will och de andra var oftast alltid planerade flera dagar innan men då och då skulle saker och ting ske snabbt. Han undrade vad som var i görningen och gick in på sitt kontor. Gabriel hann ordna med en kopp Cappuccino och sätta igång sin bärbara dator innan han släntrade iväg mot konferensrummet. Där fanns redan Peter den juridiska chefen, Annelie och Johannes som liksom han var Senior Acquisition Manager. William Studder, kallad Will av de flesta, stormade in i rummet på sitt vanliga sätt ”Hej hej bra att vi kunde träffas så här lite unforseeable” hans hår stod på ända och slipsen var sned och vind och hans svenska var som vanligt uppblandad med flera halvengelska ord. Alla hade sina laptops uppfällda framför sig. Det finns bolag som har förbjudit störande element som datorer och mobiltelefoner vid möten men det gällde inte hos Pritcher & Son. ”Vi har ett antal nya ärenden idag, de gamla rullar på enligt plan så vi inriktar oss på de nya.” Han slängde en blick runt bordet och såg att hans förslag uppfattades bra. ”Vi har ett knivig sjöfartshistoria in Liverpool” fortsatte William ”och ett fastighetsköp in Paris. Jag tänkte Johannes som vår ledande expert på sjöfart tar Liverpool och att Gabriel tar fastighetet in Paris. Våra purchasers i Frankrike är upptagna med andra affärer, om jag förstår rätt handlar det en hel del om Afrika där vi har stor expansion”. Gabriel såg att Johannes lyste upp. Han hade fått arbeta med så mycket rutinaffärer i Sverige senaste halvåret så ett internationellt knivigt uppdrag var något riktigt välkomnande för honom. Att ta sig an ett jobb i Paris var inget nytt för Gabriel han kände väl till marknaden där och vilka restauranger som hans aptit föredrog för det franska köket. Bara det inte skulle krocka med de dagar han hade Alex så skulle det fungera bra. ”Skeppet heter Lucidora II, det är en oiltanker fullastad med oil, the last är worth omkring 100 miljoner dollar. The last är not included i affären, den ligger helt bredvid. Vi ska köpa tankern och flag it from Panama till Guyana, en lite odd önskning kanske, men skeppet har kvarstad från English state för, vad det kallas, arbetsförhållanden ombord. In ett nyligen framtaget EU-avtal kan de lägga kvarstad på ett Panamaregistrer objekt men inte på ett Guyananskt, heter det så?” sa William lite frågande. ”Nej det verkar faktiskt inte så” sa Annelie glatt som just hade smattrat fram svaret på datorn ”Guyanskt verkar vara mer rätt”. ”Okej då vet vi det” sa William med ett litet leende ”seller och buyer naturligtvis är desamma men i olika juridiska enheter.” Det här var ett känt trick för att undkomma kvarstader och liknande förhållanden men fram till för ett halvår sedan så hade skeppen alltid gått till Panamaflagg. Ändrade regler ger ändrade rutiner från bovarna som alltid låg ett steg före brottsbeivrarna. William såg på Johannes ”inga problem med det väl?” ”Nej det tar jag gärna hand om” sa Johannes belåtet. ”Bra Emma har alla uppgifter.” ”Now till fastighetet i Paris, det issius en kontorsfastighet på tre våningar plus källare kontorsarea är 2.700 kvadratmeter, middle of Paris med sju hyresgäster in form av olika verksamheterna. Fastighetet är from 1922 men lär ha genomgått stambyten och en fullständig elrevidering för inte alls så länge sedan. Där har vi redan börjat bjuda och fått tre avslag hittills. På fjärde anbudet fick vi inte ett helt clockwise svar.” Gabriel log inombords över Wills svengelska å andra sidan visste han inte om ”klockrent” kunde översättas alls. Alla förstod i alla fall oftast vad Will menade. ”The bid is interesting, det är vad vi fått från François. Normalt brukar inte det räcka för att vi ska dra igång the technician’s men vi får ta det som är. Sätt igång med det Gabriel” sa William och pekade med hela handen mot Gabriel. ”Vilket bud har vi lagt?” frågade Gabriel som väl känner till vad det normalt skulle kosta. ”29 miljoner Euro, ett klart allright bud” sa William och försökte låta övertygande. Gabriel ansåg att budet var något högt men han hade inte för avsikt att protestera utan nickade instämmande. ”Well bra vi behöver denna fastighet” fortsatte William ”du har ett mötet ordnat på lördag tre pm hos säljaren självt”. Det surrade i Gabriels mobil och vid en snabb titt kunde han konstatera att det var hans ex Ida, han tryckte bort samtalet. ”Ok” sa Gabriel ”jag ber Emma ordna med resa och hotell”. Peter Bengtsson, Pritcher & Son’s kombinerade jurist- och ekonomichef harklade sig plötsligt och viftade med handen mot William, som nickade kort. ”Vi har en ny miljöpolicy på bolaget som bland annat innebär att vi inte flyger i Sverige om det inte är längre än 65 mil. Så be Emma ordna med...