Olsson En backabuse berättar

Minnen från en beryktad stadsdel i Malmö
1. Auflage 2019
ISBN: 978-91-7851-555-4
Verlag: BoD - Books on Demand
Format: EPUB
Kopierschutz: 6 - ePub Watermark

E-Book, Swedish, 160 Seiten

Denna bok handlar om försmådd kärlek, tjuvrökning, stinkbomber, lusingar och raggarbrudar. Boken är ett komplement till Backabusar som gavs ut 2010. Här låter Krigaren Lennart minnen från uppväxten på Backarna flöda fritt. Minnen som handlar om sådant som var förbjudet, men även underbara vackra minnen om sådant som var tillåtet. Med inlevelse berättar han om äventyren på några sommarlov, som skiljer sig från de hemska sommarlov han berättat om i sin förra bok. Vi får läsa om otrevligheter, som han utsätts för av syskon och kompisar. Här får vi också följa med på en rundvandring i barndomskvarteren, där krigaren Lennart med ord och bild jämför hur det var och hur det såg ut på 40- och femtiotalet i förhållande till hur det ser ut i dag.

Lennart Olsson är en före detta backabuse och bor numera i Tyskland. Han har tidigare utgett böckerna, Backabusar, En Sjöfartslegend och Texas ros.

Autoren/Hrsg.

Olsson, Lennart

Leseproben

2. De kallar mig Backabuse
Mina tankar går tillbaka till barnrikehuset på Rostorp på fyrtio och femtiotalet. Jag, mina sju syskon och naturligtvis mina föräldrar, bor på Lundavägen 57d i en trerums lägenhet på andra våningen, Men vi har även adressen Smedjekullsgatan 6a, eftersom barnrikehuset ligger mellan dessa gator. 6a har ingång från gården medan ingången till 57d ligger på framsidan, som vi kallar för solsidan eftersom den vetter mot söder. Från tidig förmiddag och till sen eftermiddag värmer solens strålar upp fasaden, men även vårt sovrum där jag huserar med mina fem bröder. Från fönstret kan vi se fängelset med sina gallerförsedda gluggar, men också fasaden på det nybyggda huset mitt emot vårat. Det ligger så nära att man kan se in i köken och rummen. Vi har rullgardiner som vi drar ner varje kväll men ibland även på dagen då solen är som starkast. Under kriget hade vi mörkblåa gardiner, men idag är de utbytta mot gulaktiga eftersom kriget är slut. Mina systrar ligger i det lilla rummet som vetter mot öster liksom det stora finrummet. Från dessa fönster har vi utsikt över Rostorps egna hems villaområde, där trädgårdarna är fyllda med grönskande fruktträd, vilket är en fröjd för frukt älskande ungar. Det finns även gott om blommor i trädgårdarna som minskar i mångfald när midsommar stången skall kläs. Vi kan även se träden som omgärdar Beijers Park, eller Bajan som vi kallar parken för. Åkerögatan som sträcker sig från barnrikehuset ända ner till Bajans ingång, kan man också se en skymt av. Köket vetter mot norr och från dess fönster kan vi hålla koll på vad som försiggår på gården. Vi kan även se lekplatsen med sina gungor och karusell. Det är ibland riktigt skoj att hänga på fönsterkarmen och titta på vad ungarna på gården håller på med. Det finns alltid ungar på gården eftersom det i huset finns uppemot trehundra femtio ungar. De minsta leker i sandlådan med sina små plåthinkar och trä bilar. Några av gårdens alla fina töser kastar boll mot husfasaden. Några har ritat en hage på gårdens asfalt där de hoppar hage. Detta är enligt den nya gårdskarlen (med öknamnet skva-vack) förbjudet. En fru med sina ungar lämnar huset för att ge sig ner till Bajan för några timmars avkoppling. De flesta av husets pojkbestånd lyser med sin frånvaro. De är antingen och spelar fotboll på gräsmattan uppe vid lekplatsen, vilket är förbjudet, eller på den nya fotbollsplanen, mellan Dalhemsgatan och Gevaldigergatan. Några leker i Bajan, några är på skitspisen eller hittar på något annat hyss. Köket ligger alltid i skuggan, eftersom solen aldrig befinner sig på norrsidan. Detta är en fördel eftersom maten håller sig frisk längre i skafferiet. Skafferiet är utrustat med en ventil som släpper in kall luft utifrån, men det hjälper ju bara på vintern, på sommaren är luften utifrån varmare än i lägenheten. Kylskåp får vi inte förrän i början på femtiotalet. Vissa matvaror är vi tvungna att förnya dagligen. Mjölk är något som man är tvungen att inhandla dagligen eftersom den inte håller sig frisk två dagar i sträck. Men man njuter ändå av den gamla mjölken, den blir ju till en filbunke som med socker smakar jättegott. Dessutom är den så fet att man från den nyinköpta mjölken kan skumma av ganska mycket grädde. Jag och mina bröder är ganska busiga, vilket många av gårdens ungar också är. Vi sätter ofta mammas nerver på prov, oftast på morgnarna då det är kuddkrig eller annat bråk i sovrummet, då kan hon skrika som en ilsken tjur att vi skall vara tysta. Morsan min har det inte lätt, hon är ensam om att ta hand om och fostra oss åtta busungar. Farsan ser vi eller träffar vi bara någon eller några gånger per år. Han är sjökapten och kommer bara hem för att utöka familjen eller piska oss ungar för något hyss vi hittat på medan han varit borta. Ibland hör man ordet disciplin, men det är ett ord som vi ungar inte förstår, Ändå blir vi utsatta för det allt som oftast. Morsan använder gärna klädborsten eller mattpiskaren, mina systrar får ofta känna på dessa verktyg. Farsan använde oftast livremmen, vilket vi pojkar ibland får smaka på. Lärarna i skolan använder verktyg som radergummi, linjal eller rotting, vilka användes för det allra minsta fel man gör, det räcker med att man inte är tyst, eller att man råkar kasta ut bollen på gatan och springer ut för att hämta den, vilket är förbjudet enligt läraren. Radergummit drar läraren längs örat så man följde med upp mot taket av smärta. När rottingen skall användas får man sträcka sig över skolbänken varefter tre eller fyra rapp med rottingen landar i skinkorna. Att sitta är i stort omöjligt de närmaste minuterna efter behandlingen. Men disciplinen kan fortsätta genom att man hemma råkar säga vad man blivit utsatt för i skolan, detta kan orsaka att man får sig en lusing av morsan eller farsan för att man fått stryk i skolan. Jag får också känna på dessa disciplinära åtgärder, ibland utan att förstå vad jag gjort för fel. En gång hände det att jag fick välja mellan B i uppförande eller tre rapp i ändan, jag valde tre rapp, svidandet i baken uppvägdes av att jag fick A i uppförande. I barnrikehuset finns det upp emot trehundrafemtio ungar varför det alltid finns någon man kan leka med. Jag har flera kompisar på gården som jag umgås med. Vi leker och hittar på saker tillsammans, ibland tillåtna men också förbjudna lekar. Vi klättrar på takbjälkarna på vinden, vi leker spöktåg i källaren, vi tjuvröker på lekplatsen, vi söker efter godis på skitspissen, vi pallar frukt i trädgårdarna på Rostorp, Ibland händer det att man är med och handlar något på EPA för en och fyra. Vilket betyder att man nallat varan. Vi skjuter ärter med blåsrör på föremål som fönster, bilar, cyklister ibland även på kärringar. Vi använder slangbellan till liknande lekar. Ofta när man blir tagen av någon gubbe eller kärring får man höra, jädrans busunge, ja ska lära dig att veta hut, med en efterföljande lusing. Därefter är det glömt. Busunge eller busungar är ett ständigt återkommande ord när man blir jagad eller blir avbasad för något man gjort som inte passar de äldre. Jag har också kompisar lite varstans på Backarna som jag ofta umgås med. Jag har klasskamrater både i Gula faran och på Östergård som jag umgås dagligen med i skolan. Många av barnrikehusets ungar har vänner som bor på vitt skilda ställen på Backarna och i Malmö. Min storasyster går på kommunala flickskolan på väster och har där flera vänner, hon är också elev på teaterskolan i Malmö där hon är vän med Jan Malmsjö. Hon var också vän med Anita Ekberg en kort tid innan Anita blev känd. Min syster hittar aldrig på några hyss men får ändå stryk för något som inte passar mina föräldrar. Mina andra syskon har också vänner runt om på Backarna. De hittar också på olika busstreck som ibland leder till disciplinära åtgärder. Men alla dessa busstreck är bara en bråkdel av vår uppväxt och några alvarliga bråk eller slagsmål med dragna knivar förekommer inte. Övervägande delen av min och mina kompisars uppväxt är förknippat med fotboll, lekar i Beijers Park, mattinebesök, bada på Ribban eller ute vid Sandsjön, spela kula, bygga lådbilar, mecka med cykeln, bygga kojor och flottar ute på sanden mot Sandsjö, gå på upptäcktsfärder i Malmö, besöka museet, fiska i hamnen, åka kälke, glida på kana i Bajan eller på smedjekullsgatan, åka skridsko på gården eller på fotbollsplanen, åka skidor i bajan och mycket mer. Men trots detta blev vi av många äldre, kallade...