Nehrer LIFE !

Hela livet är pinsamt
1. Auflage 2019
ISBN: 978-91-7851-690-2
Verlag: BoD - Books on Demand
Format: EPUB
Kopierschutz: 6 - ePub Watermark

E-Book, Swedish, 148 Seiten

Reihe: LIFE

Livet, det verkliga, är sammanhanget vi kallar hälsa. Allting har sin funktion, de små detaljerna, de stora systemen, panoramat, allting som snurrar omkring har sin förklaring. Dina iakttagelser ger innehåll. När Du använder alla dina sinnen skapar det liv och Du själv får mening. Från kaos till ordning, från mörker till ljus, finns de, känslorna, på riktigt, överallt, och, Du!

Född och uppvuxen i Norrland, med erfarenheter från vänlig miljö i Jämtland, har ständig nyfikenhet på tillvaron, efter studier med examen bl a vid Uppsala universitet, inspirerat honom till fortsatt arbete nära människor i många olika sammanhang, både i enskild privat som i offentlig regi.

Autoren/Hrsg.

Nehrer, Mikael

Leseproben

1
Teorier - tankar Tänk dig så här; Den du älskar, lärt dig älska mest säger till dig en dag: ”Jag vill inte ha någon kontakt, ingenting! Jag tycker inte ens om dig längre!” Visst, som den du är kan du gå därifrån efter att ha konstaterat att det kändes bedrövligt. Någon gång ska du visserligen kämpa litet för att bemöta den affekt som orsakat uttrycket, vilket rimligen inte kan vara så negativt som det först kan verka. Klassiskt! Vi utgår ifrån att en person säger vad den menar, men så är det inte alltid. Du väljer att låta bli kontakten tills den du älskar hör av sig igen, för kärleken säger det. Den är outgrundligt tålmodig, Vad händer? Fortsätt, tänk dig vidare; Du blir av med ditt arbete, står utan inkomster. Dina vänner drar sig undan, och du isoleras från alla sociala sammanhang som givit dig någon sorts innehåll, utan att någon gjort något särskilt emot dig. Det händer ändå. Vad är syftet? Det blir som det ska, sa någon. Vad då? Du, som alltid försökt värna om andra, dig själv i och med det, och verkligen försökt ställa saker rätt för andra, dig själv i och med det. Varför ska du behöva stå ut med att behöva hålla tillbaka ännu mer? Plötsligt öppnas vägar på andra håll, många som du inte väljer, för du skulle inte ens valt dem förut. De är ointressanta för dig, uppskattningsvis. Vem vet, kanske är det klokt. Känslan säger mest. När känner du igen, känner du efter eller är det för svårt? Äsch, du vet, inom dig vet du. Oavsett hur mycket du blir av med, hur mycket du än blir ifrågasatt, har du ändå kvar inom dig vad som betyder något. Känner du? Tänk, Du blir av med ditt hem, dina saker städas, säljs, något av vad du haft slängs bort av andra som inte vet vad det kan innebära, vad det är, eller hur du kan drabbas. Du får inte träffa dina barn, för några i deras familj tycker inte att du ska göra det, så länge andra i familjen gör anspråk på dem. Dina barn kan inte vara med dig så mycket. Då kunde missbruk, beroende eller psykisk sjukdom bryta ut, men om inget av det händer, vad händer då? ”Det blir som det ska”, säger någon på sin dialekt. Uttrycket blir förmenande. Ironin ser ut att flina emot dig överallt, samhällssatir. Är du den du ska vara, tänker du? Är du något annat? Hur kunde det bli så där? Något måste du ha gjort, eller inte?! Överslag. Är det något du borde ha gjort istället för att slippa stå ut med att bli berövad allt, ditt hem, riskera dina minnen, och senare närheten till den du älskar, utom kärleken som du ändå har kvar inom dig. Förunderligt att kärleken alltid lever, vidare. Du förtjänar, jobbar för det goda som väntar in rätt tillfälle, din insats. Är det billiga försvar? Intellektualisering? Nej, intellektualiseringen är känslofattig, könlöst dyster och byråkratisk. Rationalisering är bara efterkonstruktioner, och det som inträffat har faktiskt hänt. Dessutom är det fallerande att ändra på sådant som är bekräftat så säkert att det verkligen kan användas till din fördel senare. Är det den insikten som givit dig drivkraften framåt, vägen, och lärt dig ta vara på stunden även när det går snett runt omkring dig? Exempelvis, som när en av dina bilar får förarrutan inslagen, krossad mitt i kalla februari, utan att din viktigaste ägodel i bilen försvinner. Det var ju den lilla brandgula ryggsäcken, som finns kvar än, som betydde något och gömde värden i sig. Det märkliga är att din andra bil, på annan ort långt söderut, kort efteråt fick två rutor inslagna där den stod parkerad utan registreringsskylt, som polismyndigheten tog lagenligt eftersom skatten var obetald när du körde från verkstad där din bil stått tryggt parkerad sedan mer än två månader. Bilbatteriet försökte någon koppla loss, dessutom, utan framgång. Du ringer bärgare som kommer fram till din bil nästa dag, då du för dagen arbetar på annan ort 50 km bort. Bärgaren meddelar att de inte kan ta med bilen eftersom beskrivningen inte stämmer. Ytterligare en bilruta var nu inslagen, utan att det som betyder något var bortfört. Väskan med privata användbara tillhörigheter är kvar än. Det som verkligen betyder något finns kvar. Hur ordningsmakten, som beslagtagit registreringsskylten, lyckats missa, eller släppa, samma bil 100 km bilfärd och råkat möta upp under sin sedvanliga runda på en liten ort i Sverige, utan att du fått böter på vägen, är intressant. Det har hänt, utan bortförklaringar eller rationalisering. Bilarna som beskrivs här är för övrigt i god körbar kondition även idag. Det kommer mera... Mitt i ett äventyr! Det är sångtiteln, som kunde vara i ditt liv. Vad är det som gör din alldeles självinlärda tillvaro så spännande och innehållsrik, om inte allt du känner blir upplevt? Visst, tråkigheter och tomhet som uppstår kan göra ont. Ändå, är det ofta just det som gör att vi upptäcker våra verkliga behov och vem eller vilka vi är. Men, risken att du inte klarar av, orkar eller vill förstå känslan i motgången kallas affektisolering. Då kan du istället få tillfälle, påtvingat givetvis, att lära dig hantera livslång ångest i sorg över förlusten av allt värdigt som du tidigare försökte hantera pragmatiskt med samförståndslösningar och eftertanke. Känslan, den svåra, är nödvändig att förstå för att kunna hantera nästa tradiga situation bättre. Friktion i många reaktioner. Reaktioner i alla fall, knutet; Treåringen sa: ”Åh, han hade röd näsa...! Jag skakade å skakade...” Inlevelsefullt, lite lagom darrig, beskrev barnet storögt sin första verkliga närkontakt med jultomten, förankrad i en ny upplevelse. Autenticitet. Rädslan för något normalt onormalt, Santa Claus, förebilden ärkebiskop Nikolaus som gav gåvor till fattiga i medeltidens Europa och senare i barnens välputsade skor. Att jultomten sade sig vara 783 år gammal tände en del ljus över situationen. Stämning. Jolner omnämndes inte, Odens julande. Förväntan. Skräckblandad förtjusning. Rädsla utan bestraffning är hanterbar, såklart! Den gången, att begripa ögonblicket med ditt barn, att värna om tryggheten, ger ovärderligt innehåll. Porträtt. Det goda minnet beskyddar, det lilla. Till och med kameran kunde användas rätt, den gången. Förevigande teknik på rätt sätt. Återses. Tänk dig sedan det här, som händer; Du kommer hem en dag och din familj är borta, utan meddelande, utan besked om var, när eller varför. Var det meningsutbytet vid morgonkaffet, eller en akut sjukdom? Bortrövade, kidnappade, är dina känslor nu. Du blir mållös, tom och undrar vad som ska hända nu. Du vet vad ni sade, i ögonblicket, båda vet. Men, inser du, mottagande part, lyssnaren (läsaren) uppfattar inte alltid avsikten. Det kräver väldig närhet och personkemi, du vet, att vara nära. Somliga kallar det synkronisering, ”synka”. Närheten är grundat bestående, även när någon blockerar, anger för trakasserier efter vad skäl som än kan uppfinnas. Det enda verkliga är att prioritera vad som betyder mest, just då: din familj! Röstmeddelanden och SMS når sannolikt fram, utan att du får svar. Tålamodet prövas, fostrande. Syftet att provocera dig med olika metoder är misslyckat när det saknas konkreta angreppspunkter och du är ren inom, för barnen i alla fall. Även om det är ”osynkat” kunde barnen få ha sin kontakt oförstörd, orörd. För de är du ingen paria. Hållhakar? Vem sysslar med sådant? Manipulationer, vanmakt, ”von oben”. Vem har sagt något? Är det en test? Du har inte riktigt reflekterat...