Miller Tre dagar i september

1. Auflage 2016
ISBN: 978-91-7569-035-3
Verlag: BoD - Books on Demand
Format: EPUB
Kopierschutz: 6 - ePub Watermark

E-Book, Swedish, 144 Seiten

Har vi inte alla någon gång känt en desperat längtan efter något eller någon? Kanske vet vi inte alltid vad vi längtar efter trots att känslan är öronbedövande stark. Precis så känner Gabriel. Men som den någorlunda unga, väldigt attraktiva och alltför rastlösa konstnär han är ignorerar han känslan och ger sig istället av till ett öde torp i Ludvika för att utveckla en idé. Väl där blir inget som han tänkt sig. Plötsligt är han som en av brickorna i ett spel där varje drag verkar ge ödesdigra konsekvensen. Konsekvenser som förgrenar sig i den till synes sömniga byhålan. I en accelererande fart ställs snart Anna, Kessa, Lea, Johan och Niklas inför sina öden. Det handlar om spirande vänskap, kärlek, och äventyr men också manipulation, otrohet, våld och död. Efter tre dagar i september finns det ingen väg tillbaka.

Luna Miller har även skrivit "Den som ger sig in i leken" som är den första boken i en serie om Fruängsdeckarna. Andra boken publiceras hösten 2016.

Autoren/Hrsg.

Miller, Luna

Leseproben

Kapitel 1, Första dagen

Det var hög tid att dra igång projektet. På sistone hade Gabriel mest slasat omkring och gjort ingenting. Det var i och för sig inte sant för han hade både hängt runt på polares vernissager, druckit alldeles för mycket rödvin och slickat såren efter det senaste förhållandet som gått i kras. Han hade också hunnit trösta sig med fler än en tillfällig bekantskap. Men som alltid när han inte målat på ett tag hade det nu börjat krypa i kroppen på honom. 

Idén var redan klar. Så när stipendiet äntligen uppenbarat sig på hallgolvet fanns det inte längre några undanflykter. Redan samma dag köpte han de färger och dukar som behövdes och ett gäng riktigt fina penslar. Han ringde också till den gamla damen som ägde huset i Trosa som flera i hans ateljéförening brukade hyra. Det var perfekt då det låg avskild och hade egen brygga vid havet.

”Tyvärr. Det är uthyrt hela hösten.”

Han förbannade sig själv för att han inte ringt tidigare. Det hade ju hela tiden varit planen. Det han lutat sig mot när han drönat runt den senaste tiden. Att han minsann skulle dra iväg, bara jobba dygnet runt och få projektet klart på någon månad.

”Men jag har förstås ett litet torp strax norr om Ludvika. Kan det vara något?”

Det tog emot att ställa om planerna från havet till inlandet. Han älskade havet och hade sett fram emot strandpromenader i de första höstvindarna till doften av tång. Men att prova en håla i Dalarna väckte också hans nyfikenhet. Eftersom han hade för vana att vända nosen mot Medelhavet under ledigheter har han inte sett så mycket av Sverige norr om Stockholm. Innerst inne trodde han väl inte heller att det var så mycket att se. Men han bestämde sig snabbt för att han i alla fall skulle ta reda på det. Det viktigast nu var ändå att han fick jobba i lugn och ro.

Redan samma dag hämtade han nyckeln, packade bilen och gav sig iväg. Men han tog en omväg förbi Örebro för att hälsa på några gamla polare som bodde tillsammans i en stor trävilla. Han hade sett fram emot att ta några bärs och prata gamla minnen men det visade sig att de bodde kollektivt med totalt tio personer från fem olika länder; Danmark, Holland, Italien, Sverige och så Örebro, som den amerikanske videokonstnären Tim vidhöll eftersom han aldrig känt sig så hemma som just i Örebro. Så det blev mer drag än vad han hade räknat med.

Efter många timmars ätande, drickande och högröstade samtal hade en av holländarna plockat fram gitarren och allsången var ett faktum. Önskemål om låtar duggade tätt och alla sjöng med i låtarna efter bästa förmåga. Trots protester var den energiske gitarristen tvungen att avbryta det hela efter någon timme p.g.a. sönderspelade fingrar. Det var väl ungefär då som vinet tog slut och de som bodde i kollektivet skramlade ihop alla skvättar av sprit som fanns i huset. Vilket visade sig vara rätt mycket. Så sugande på en whiskypinne eller två hade Gabriel hånglat lite smått med någon brud från Danmark. Mer än så hade det inte blivit för hon hade aldrig slutat prata och han hade både blivit uttråkad av hennes obegripliga snack, och alldeles för full, så han hade somnat ifrån allt i soffan.

När Gabriel vaknade nästa förmiddag var han rejält bakis. Huvudet dunkade, munnen var torr och hans trötta tankar snurrade självanklagande kring det faktum att han inte lärt sig att hoppa över den där spriten som alltid kommer fram på fester framåt morgontimmarna. Alla verkade vara i samma tillstånd så det var först framåt tvåtiden, när Tim och en tjej från Italien gick för att handla mat, som folk började röra på sig. Efter en lång dusch och flera timmars brunch kände han sig till slut kapabel att fortsätta sin resa. Så lagom till att resten av sällskapet började glida in i en fnissig salongsberusning, och den danska tjejen gått över till att hångla med en snubbe från Holland, kramade han om alla och gav sig iväg.

Det tog knappt två timmar mellan Örebro och Ludvika men eftersom det hunnit bli kväll innan han lämnade Örebro så var det mörkt sedan länge när han väl närmade sig Ludvika. Han tittade sig forskande omkring där han körde in mot den till synes öde småstaden. Ett stängt Dollarstore lockade med sin neonskylt bakom en mack.

Ett Mammons hus för de som inte har så mycket pengar, tänkte han för sig själv. Märkligt med människans enorma drift att köpa, köpa, köpa, filosoferade han vidare men insåg i samma andetag att det var just det som gjorde att han själv drog in en riktigt hyfsad inkomst. Även om han alltid hävdat att konst är nödvändigt för ett rikt liv förstod han ju också att om läget blev skarp och det handlade om ren överlevnad så kunde hans tavlor nog inte rädda någon.

Strax tronade ABB upp till vänster med höga, röda tegelbyggnader. På andra sidan vägen låg omaka villor tätt. Än ”små lådor” i mexitegel, än röda trähus med vita knutar och mitt i allt ett hus i smaklöst lila. Vid en korvkiosk hade ett gäng ungdomar samlats runt en gammal raggarbil.

Kreativt nöje, tänkte han sarkastiskt för sig själv.

En meterhög dalahäst, mellan körfälten vid tågstationen, fick honom att skratta till och skaka på huvudet. Han hade svårt att förstå folks fascination över dessa gamla, nationalromantiska symboler men fick en tanke om att han kanske skulle låta sig inspireras av dalahästar den här veckan och jazza upp dem så de på ett bättre sätt speglade samtiden; stresshästar, lchf-hästar, pridehästar, revolutionshästar…. Han log nöjt för sig själv över idén.

Men då lär man ju bli bränd på bål, fastbunden vid en midsommarstång, tänkte han roat vidare.

Det mesta såg släckt och mörkt ut trots att det var fredag. Antagligen ingen nöjesmetropol att tala om. Men vad vet man? Att det går lugnare till på landet än i storstan hade han aldrig trott på men det var kanske svårt för en nykomling utan kontakter att hitta de vildaste festerna. Dessutom hade han ju kommit hit för att jobba med sitt projekt.

Trots att han kämpade emot dök den där återkommande känslan upp i honom. Han försökte avstyra det men känslan tog ingen hänsyn utan slog honom med sin vanliga kraft. Denna längtan. På gränsen till ångest. Längtan efter något, någon…

Han drog på värmen i Amazonen. Det började bli kyligt och fönstren immade envist igen. Han gillade egentligen inte att ha för mycket värme på när han körde ensam då den varma luften tenderade att göra honom sömnig och okoncentrerad. Men eftersom han strax skulle vara framme så skulle det inte hinna påverka honom alltför påtagligt.

När han svängt vänster i den öde rondellen fick han syn på en man som sprang efter en kvinna. När mannen hunnit ikapp henne såg det ut som om han kastade sig över henne med en kraft som fick kvinnan ur balans och hennes huvud slog i en lyktstolpe. Han saktade in bilen, rädd för att vara vittne till någon typ av överfall. Men då mannen och kvinnan gått över till att kyssa varandra gasade han på och lät paret försvinna i mörkret bakom sig.

Väl ute på landsvägen mot Borlänge, på andra sidan Ludvika, kastade han ett öga på kilometerräknaren. Efter fyra kilometer i mörkret tog han av till höger på en lätt igenvuxen väg, fortsatte uppför  en backe och anlände till huset, allt enligt instruktionerna. När han parkerat blev det genast mörkt och tyst. Han stirrade ut i det mörka, i ett försök att vänja ögonen, medan han tände en cigarett. Det smakade honom egentligen inte men kroppens längtan efter nikotin blev tillfredsställt så det kändes ändå behagligt.

Kvällen var kall. I Stockholm hade känslan av sensommar hängt sig kvar men här var det tydligt att september var en höstmånad. Det kändes ändå skönt och uppfriskande med den kyliga kvällen efter att ha suttit så länge i bilen. När han stigit ut och sträckte på den lite stela kroppen fastnade blicken för en stund på den mörka, klara himlen där stjärnorna gnistrade som ädelstenar. Så här långt från storstadens ljus blev himlen så mycket intensivare. Och tystnaden. Inga ljud av bilar eller människor. Inget tutande, inget skratt eller skrålande, inget tickande från övergångsställen, inga sirener i fjärran.

När han trampat ut fimpen mot den kalla marken rörde han sig försiktigt och trevande genom det kompakta mörkret. Han kände sig fram till dörren och lyckades få nyckeln i låset som var lite trögt.

"Ta bara inte i för hårt, då går det aldrig upp", upprepade han för sig själv.

Det blev några vändor innan han fått in alla dukar, färger och penslar. När han radat upp allt längs ena väggen i rummet gick han en sista sväng till bilen och blev stående en stund igen.

Denna tystnad. Både underbar och skrämmande. Där och då tog han ett beslut. Han plockade fram sin iPhone ur innerfickan och stängde av den, utan att kolla om han fått några mess eller om någon försökt ringa honom. När han lagt den i handskfacket, stängde och låste han bilen.

Så där. Nu är kontakten med den riktiga världen bruten för ett tag Nu borde jag väl få något gjort. Så fyllde han lungorna med den kalla luften och tittade upp mot himlen en sista gång innan han gick in och omsorgsfullt låste dörren bakom sig.

Han hängde upp sin nya rock och hatt från Filippa K på en krok i hallen men behöll sina svarta sneakers på när han tittade sig runt lite extra noga i stugan. Det var snart gjort för den bestod bara av ett kök, ett badrum och så rummet där det fanns både säng och soffgrupp.  Det låg en trave ved...