London Tre hjärtan

1. Auflage 2016
ISBN: 978-87-11-63685-5
Verlag: SAGA Egmont
Format: EPUB
Kopierschutz: 6 - ePub Watermark

E-Book, Swedish, 416 Seiten

Francis Morgan, ung och förmögen arvinge till industri- och affärspampen Richard Henry Morgan, lever ett lugnt, problemlöst men även trist liv i New York. En dag föreslår en av pappans kompanjoner att Francis ska åka till Centralamerika på semester. Francis tycker det är en fantastisk idé men han kan aldrig föreställa sig vad som väntar ... Samtidigt försöker en affärsrival i New York förstöra hela familjen Morgans affärsimperium. I originalöversättning av Ernst Lundquist Jack London (1876-1916) var en mycket produktiv amerikansk författare som under sin livstid skrev 49 romaner och flertalet noveller. London använde sig oftast av två teman i sitt skrivande: samhällskritiken och vildmarken. Bland hans mest kända verk finns Skriet från vildmarken, Varghunden och Varg-Larsen. 'One of my favorite adventure novels, which I re-read from time to time if I feel nostalgic.' Esmira Serova, Goodreads (Betyg 5/5)

Autoren/Hrsg.

London, Jack

Weitere Mitwirkende

Lundquist, Ernst

Leseproben

Första kapitlet
Händelserna utvecklade sig raskt för Francis Morgan den morgonen på senvåren. Om någonsin en man gått tiden i förväg och hoppat rakt in i vildarnas råa, röda dram och tragedi och den latinska Nya världens medeltidsmelodram av känsla och passion, så var Francis Morgan bestämd att bli denne man, och Ödet slog blixtsnabbt ner på honom. Och ändå var han lättjefullt omedveten om att någonting i världen var i rörelse, och han var knappt i rörelse själv. En vaknatt vid bridgebordet hade föranledt honom att stiga sent upp. En sen frukost av frukt och vegetariskt hade förekommit innan han hunnit in i biblioteket — det allvarligt eleganta rum varifrån hans far på slutet hade ledt stora och invecklade affärer. ”Parker”, sade han till betjänten som hade varit hans fars före honom, ”lade ni någonsin märke till några tecken till korpulens hos R. H. Morgan under hans sista dagar?” ”Nej, sir”, lydde svaret uttalat med all den väldresserade tjänarens skyldiga ödmjukhet, men åtföljt av en ofrivilligt mätande blick på den unge mannens präktiga kroppshydda. ”Er far, sir, bibehöll alltid sin magerhet. Hans figur var alltid den samma, bredaxlad, högbröstad, grovlemmad, men mager, sir, alltid mager i midjan. Då han var tvättad och svept skulle hans kropp ha skämt ut de flesta unga män i staden. Han skötte sig alltid utmärkt; det var den där gymnastiken i sängen, sir. En halvtimme varje morgon. Den fick ingenting hindra. Han kallade det religion.” ”Ja, han hade en vacker figur”, svarade den unge mannen liknöjt och kastade en blick på börstelegrafen och de olika telefoner som hans far hade anskaffat. ”Det hade han”, instämde Parker ivrigt. ”Han var mager och aristokratisk trots sina axlar och sin benbyggnad och sitt bröst. Och det har ni ärvt, sir, fast än i litet större skala.” Unge Francis Morgan, som förutom musklerna ärvt många miljoner, lutade sig vällustigt tillbaka i en stor skinnlänstol, sträckte ut benen som ett stort menagerilejon, som sväller av styrka, och tittade på en rubrik i morgontidningen som upplyste honom om ett nytt ras i Panamakanalen. ”Om jag inte visste att vi Morgans inte ha anlag åt det hållet”, gäspade han, ”skulle jag bli fet bara av det här livet… eller hur, Parker?” Betjänten, som hade försummat att svara genast, ryckte till vid den plötsliga pausen efter frågan. ”Ja, sir”, sade han hastigt. ”Nej, jag menar… nej sir. Ni är vid den allra yppersta form.” ”Å visst inte”, sade den unge mannen. ”Jag kanske inte håller på att bli korpulent, men alldeles säkert är jag på väg att slappna till… inte sant, Parker?” ”Jo, sir. Nej, sir; nej, jag menar nej, sir. Ni är precis er lik som då ni kom hem från universitetet för tre år sedan.” ”Och valde dagdriveri till yrke”, skrattade Francis. ”Parker!” Parker var idel spänd uppmärksamhet. Hans herre funderade skarpt, som om det gällt ett högviktigt problem, och tummade under tiden ivrigt den smula tandborstformiga mustasch han nyligen börjat låta växa ut på sin överläpp. ”Parker, jag far ut och fiskar.” ”Ja, sir.” ”Jag har skickat efter några metspön. Samla ihop dem och låt mig se på dem. Jag har kommit på den idén att fjorton dagar i skogarna just är vad jag behöver. Om jag inte gör det kommer jag säkert att börja lägga på hullet och skämma ut hela familjen. Ni kommer ihåg sir Henry? Det gamla originalet sir Henry, den gamle sjörövaren och storskrävlaren ?” ”Ja, sir, jag har läst om honom.” Parker hade stannat i dörren tills hans unge husbondes pratsamhet skulle avta, så att han kunde få gå och uträtta ärendet. ”Den gamle piraten är ingenting att vara stolt över.” ”Ja men, sir”, protesterade Parker, ”han var guvernör på Jamaica. Han dog högt aktad.” ”Det var en Guds nåd att han inte dog i galgen”, skrattade Francis. ”Nu är han emellertid den enda skamfläcken på den familj han grundade. Men vad jag ämnade säga var att jag har studerat honom ganska noga. Han bibehöll sin figur och han dog smal om livet, gudskelov. Det är ett bra arv efter honom. Vi Morgans hittade aldrig hans skatt, men den smala midjan är ett bättre arv än pengar. Det är en s. k. bestämd familjetyp, efter vad professorerna lärde mig på de biologiska föreläsningarna.” Parker smet under den följande tystnaden, varunder Francis Morgan dök ner i Panamaspalten och fick veta att kanalen antagligen ej skulle bli öppen för trafik på tre veckor. En telefon pinglade, och genom den höga civilisationens elektriska nerver sträckte Ödet för första gången ut sina tentakler och kom i kontakt med Francis Morgan i biblioteket i huset som hans far hade byggt vid Riverside Drive. ”Men min kära mrs Carruthers”, protesterade han i mikrofonen, ”hur det än förhåller sig så är det bara en lokal panik. Det är ingen fara med Tampico Petroleum. Det är intet skoj. Det är klok placering. Stå kvar. Haka er fast. En farmare från Minnesota har kommit till staden och försöker få köpa en aktieklump eller par, emedan affären förefaller så solid som den verkligen är. Än sedan, om de också gå upp ett par dollars? Sälj inte. Tampico Petroleum är inte ett lotteri eller en rulett. Det är ärlig industri. Jag önskar att den inte hade varit i så omänskligt kolossal skala, så skulle jag ha finansierat den alldeles ensam. Var god och hör på mig, det är ingen humbug. Våra nuvarande tankkontrakt gå upp till över en miljon. Vår järnväg och våra tre rörledningar kosta mer än fem miljoner. Vi ha hundra miljoners avkastning från oljebrunnarna nu, och knuten är bara att forsla varan nedåt landet till oljeångarna. Nu är rätta tiden att köpa aktier. Om ett år eller två äro statsobligationerna som såpbubblor mot edra aktier. ”Ja, ja, var så god. Bry er inte om kursnoteringarna. I början rådde jag er inte att hoppa på. Det råder jag aldrig en vän. Men nu då de ha stadgat sig, håll nu fast. Det är lika solid affär som Bank of England. — Ja, Dicky och jag delade rovet i natt. Roligt parti, fastän Dicky har för mycket temperament för bridge. — Ja, bondflax. — Ha ha, mitt temperament? Ha ha ha! — Såå? — Säg Harry och jag är putsveck på ett par veckor. Fiskar foreller, naturligtvis… våren, islossningen, saven stiger, det knoppas och blommar o. s. v. Ja, adjö då, och behåll Tampico Petroleum. Om de gå ner, sedan den där Minnesotafarmaren har gjort sin kupp, så köp litet mera. Det ämnar jag göra. Det är hittade pengar. — Ja. — Ja, alldeles säkert. De ä’ för bra för att man skulle vilja sälja så där på måfå nu, de kanske aldrig gå ner mera. — Naturligtvis, jag vet vad jag säger. Jag har nyss sovit i åtta timmar och har inte fått någon drink än. — Ja, ja. — Adjö.” Han drog till sig telegramremsan där han låg i sin bekväma stol och ögnade slött igenom den, lade med långsamt växande intresse märke till vad den hade att meddela honom. Parker kom tillbaka med några smala metspön. vart och ett en glittrande juvel av konstnärlighet. Francis sprang upp från sin stol, och börstelegrammen slängdes åt sidan och glömdes medan han med en pojkes sprittande glädje undersökte leksakerna och började försöka dem, den ena efter den andra; han slungade ut dem genom luften så att de veno gällt som pisksnärtar, manövrerade klokt och försiktigt med dem under det höga taket, då han inbillade sig slunga ut dem tvärs över golvet i någon osynlig fors, ett tillhåll för mystiska foreller. En telefon ringde. Hans ansikte fick genast ett irriterat uttryck. ”För Guds skull svara, Parker”, befallde han. ”Om det är något enfaldigt aktiejobbande kvinns så säg henne att jag är död eller full eller sängliggande i tyfus eller håller bröllop eller något annat rysligt.” Efter ett ögonblicks dialog skött av Parker i den diskreta, dämpade ton som absolut anstod rummets kyliga, kyska, nobla värdighet, sade han: ”Ett ögonblick, sir”, i mikrofonen, satte sedan handen över den och sade: ”Det är mr Bascom, sir. Han vill tala med er.” ”Bed mr Bascom dra åt helvete”, sade Francis och låtsade ett så långt kast att, om det verkligen varit ett kast och nått så långt som hans inspirerade blick antydde, det skulle ha gått ut genom fönstret och sannolikt skrämt slag på trädgårdsmästaren som knäböjde utanför över en rosenbuske som han höll på att plantera. ”Mr Bascom säger att det är om börsmarknaden, sir, och att han bara vill tala med er ett ögonblick”, ivrade Parker, men så diskret och undergivet som om han endast upprepat en oviktig och onödig hälsning. ”Nåja…” Francis stödde försiktigt metspöt mot ett bord och gick till telefonen. ”Hallå”, sade han i mikrofonen. ”Ja, det är jag, Morgan. Säg ut. Vad är det?” Han lyssnade en minut och avbröt sedan retligt. ”Sälja — i helvete heller. Kommer aldrig i fråga. — Naturligtvis är jag tacksam för upplysningen. Även om de gå upp tio dollars, vilket inte kommer i fråga, så gå på bara. Det kanske är en fullt legitim hausse, och de kanske aldrig gå ner mera. De ä’ solida. De ä’ värda mycket mer än de ä’ noterade. Jag vet det, om också inte allmänheten vet det. Om ett år stå de i två hundra… d. v. s. om Mexico kan få bukt med de där revolutionsrörelserna. Så snart de gå ner får ni köpordres från mig. — Dumheter! Vem fordrar kontroll? Det är rent sporadiskt… vasa? Ber om...